Världssituationen

Från MartinusWiki

Stora delar av mänsklighetens uppfattningar om tillvaron är i dag föråldrade, eftersom de var anpassade till äldre epokers behov. Martinus beskriver att vi har en underbalans i världsmoralen. Den tydligaste utlösningen av denna underbalans kan vi se i de två världskrigen, som skapat stora mänskliga lidanden. Andra former av obalanser är den ojämna fördelningen av klotets resurser.

För många människor är livet en kamp för tillvaron. De lever på knappa medel från dag till dag, eller svälter i värsta fall. I allt detta kan vi se hur det stora budet att "älska varandra" inte uppfylls. Grunden till allt lidande står att finna i vår okunskap och vår självkärlek. Så länge vår nästa inte är mer central för oss fortsätter dessa moraliska underbalanser i världskulturen.

Kosmiskt sett utgör mänskligheten en kropp, i vilken de enskilda individerna utgör enheter. På så vis medverkar varje människa till att utforma mänsklighetens öde. En stor del av vårt gemensamma öde handlar om att makten går före rätten. Genom att vi upplever de mörkare sidorna av vårt öde invigs vi i tillvarons mörker, och skapar med tiden en längtan efter ljusare livsupplevelser. På så vis är allt en del av en större kärleksfull logik. Vi lär oss genom egna erfarenheter vad som är ont och vad som är gott.

All livsupplevelse styrs av eviga lagar av orsak och verkan. I vårt lidande blir vi varse vår andliga okunskap. Våra rådande samhällssystem, med sin ekonomi och nationalism, kan inte fylla vårt behov av en humanare världskultur. De politiska systemen befinner sig i konflikt med varandra, och för en växande grupp människor är det uppenbart att "ingenting mindre än en alltigenom ny andlig världsimpuls i grunden kan avhjälpa jordens nöd".

Martinus säger att en helt ny världsimpuls börjat sitt intåg i världen, och med den växer gradvis en ny och humanare världskultur fram. Jordens nuvarande lidandetillstånd är i ljuset av detta att betrakta som "de födslovåndor som föregår en ny stor världsepoks födelse. Jordmänniskorna upplever sålunda i vår tid en världskulturs undergång och en världskulturs födelse".